Att tänka på när man ska sova
En tesked vatten innehåller ungefär tre gånger fler atomer än det antal teskedar vatten som finns i Atlanten.
Ser det som ett tecken
När jag nu äntligen tagit tag i mig själv och börjat plugga till kemitentan så dör miniräknaren. Så. Typiskt.
Och när J åkte till Thailand i förrgår vad hände då ungefär tre timmar senare?
Jo- den nyinköpta trådlösa internetprylen aka routern, slutade fungera.
Så- nu räcker det helt enkelt- jag tänker inte plugga om det inte är ment_to_be.
(Att internetorylen slutade samarbeta ser jag dock mer som att någon vill skydda mig och mitt konto genom att tvinga mig att använda sladd.)
Fryspunktsdepressionskonstanten
Woohooooo! Tröttheten står som spön här i soffan där jag suttit de senaste alldeles för många timmarna. Jag har dock varit iväg och tränat en snabbis, men inte har jag hunnit duscha av mig all den svett som hantlarna pressade fram och mmm, vad mysigt det är! Den stora anledningen till att jag inte har lyckats släpa mig in i duschen är att jag har skrivit en labrapport. Och inte vilken labrapport, utan en labbrapport om
.
fryspunktsdepressionskonstanten.
.
.
Hur tänkte personen som döpte sin konstant till just FRYSPUNKTSDEPRESSIONSkostanten. Andra har ju liksom satt dit sina namn och blivit världskända, typ Planck, Avogadros och ja. Där var mina kunskaper slut. Men ändå. Kan inte släppa faktumet. Fruktansvärt ful och trist konstant. Som dessutom stämmer väldigt bra in på mig just nu: iskalla fötter och allmänt nedstämd.
.
Kan tala om att fryspunktsdepressionskonstanten beräknades till 1,9.
Rapport från Nordpoolen
.
Måste motvilligt erkänna att jag garvade högljutt för en och en halv vecka sedan när jag läste Aftonbladets rubrik "Nu kommer den Arktiska kylan". Nu kryper jag till korset.Kylan har helt klart slagit ner över Sverige. Det har nog ingen missat vid det här laget. Framförallt inte jag. Igår grät jag bittert halvvägs till skolan för att jag var säker på mina tår ramlat av eller åtminstone svartnat och förlorat sin balansfunktion. Som tur var fick jag tillbaka känseln och smidigheten efter ungefär trettio minuter. Men det var trettio nervösa minuter sittandes på en kemidugga som piskade mig gul och blå. Och nyss tittade jag på termometern och konstaterade att det BARA är tretton minusgrader ute. Vilken tur då att jag sitter inne vid ett nästan rent köksbord i en rutig sparkdräkt och ulliga tofflor.
.
.
Igår, eller om det var i förrgår, eller kanske idag, såg jag ut såhär..
.
.
Ledsen att jag ser så oglad ut, munnen hade helt enkelt frusit fast i cykla-fort-i-snölandet-minen.
MEN; hellre en riktig vinter med snö och kyla än en mörk vinter med konstant regn och tre grader varmt.
.
.
Det är ju trots allt väldigt vackert.
