Åh- denna natt, denna ljuvliga natt...

Palla diska. Palla städa. Palla plugga kemi.
Första dagen på mitt två veckor långa lov.
.
.
Jag tror jag ska diska, men den här gången ska tornet bli ännu högre än senast.

Ur tvättmaskinen kommer kultur - Hans Rosling

Utan teknik vore vårt samhälle inte mycket att hänga i granen. Ta tvättmaskinen till exempel, vilken revolutionerande apparat den var när den lanserades. Kvinnorna fick säkert tio timmar extra ledigt i veckorna. Eller ta nyckeln och låset. (Var det när vi kunde låsa om oss som vi började bli rädda för andra?) Eller något så enkelt som en skål och en sked. (Att slippa äta soppa från marken måste ha kännts som ett framsteg.) Och tänk kniven! Alla små uppfinningar har sparat oss tid och underlättat vår överlevnad. Men det största som hänt oss människor är nog ändå oljan. Vilken fantastisk råvara- man kan  göra allt möjligt med den, fotogen, bensin, diesel och asfalt.  Och plast. Och kläder. Och så råkar den vara stört energität, lätt att transportera samt att den sprutar upp ur marken om man inte är försiktig. Synd bara att restprodukterna värmer upp jorden så till den grad att 50 % av alla arter kan dö ut inom 100 år. (Nu vet inte jag om det där var några exakta siffror, men jag tror att jag har läst det nånstans. Typ.) Trist att folk söder om Tyskland kommer att dö som flugor när somrarna blir hetare och hetare. Jobbigt för Holland att bygga ännu högre vallar mot havet, synd för Bangladesh, de lär inte ha råd med några vallar alls. Undrar just hur många makthavare som kommer inspireras av Israel och bygga murar runt sina gränser för att "skydda" sig mot klimatflyktingar?
.
Äh, nu orkar jag inte fundera längre. Jag är lite småbakis. Eller kanske bara trött. (Vi säger trött)
En sak till bara: Hans Rosling är så himla duktig och ball. Hans senaste föreläsning var skitbra. I den pratar han om energifördelningen och det stora behovet av grön energi. När jag hade kollat klart kändes det så rätt att jag valt den utbildning jag har valt.  Undrar om jag kommer vara med och styra upp energifrågorna? Hahhaa, just nu känns det ytterst tveksamt. (Palla omtenta i kemi om en vecka...)
.
Dagens utropstecken: Har nyss, mot all förmodan, lyckats anmäla mig till höstens kurser utan att råka ut för kraschade servrar hos studera.nu.
.
.
Blivande vattenmelon.
Blivande civilingenjör.

Tio minuter av Bachelorette

Alltså seriöst- vad är det för ett program? (???) Jag dör av pinsamhet redan efter några få minuter, lite som jag gör inför alla program med tema "nu ska jag hitta kärleken i tv, det är pinsamt och puckat men det fattar inte jag".
.
Först, innan jag börjar raljera, vill jag försvara mig: jag är sjuk, så jag scannar internet efter allt som man möjligen kan vila ögonen på.
Klart.
.
Tjejen i fråga är snygg- såklart, jobbar som modell- såklart, och ska hitta "the love of her life". Hon får inte som de flesta andra på jorden välja bland människorna hon träffar på på gatan, i skolan på eller jobbet, utan får 28 dryga killar mellan 18 och typ 45 skickade till sig på en ö i Grekland. Jag har bara sett tio minuter av program nummer ett, men kan redan konstatera att alla killar hittills verkar vara rent dumma i huvudet. Särskilt en kille. Han sa såhär:
.
- Jag heter Micke, jobbar som DJ just nu... Man får ofta höra att "ja du dj:ar du får ligga mycket och så..." men det blir vad man gör det till...
.
Och vad ville du säga med det där sista Micke? Att du luktar svett och är ganska otrevlig så det har inte blivit särskilt mycket ligga för din del? Att det är därför du är här nu, för nu är sannolikheten i alla fall 1 på 28 att du får ligga? Är det därför? (???) Suck alltså, man borde ju försöka lyfta fram sina starka sidor, och i vår kultur är det ganska misslyckat av en dj:ande kille att inte lyckas ligga så mycket...
.
Det där var inte det enda, programmet är fyllt av pinsamheter, klyschor och allmänt konstlad stämning. Åh, känns som en publikmagnet. Tragiskt att jag strax kommer att genomlida avsnitt två...
.

En grym värld

Förkyld så in i bängen. Suck alltså, missar totalt tio timmar föreläsning. Och nu när man mår något bättre och inser att "usch- jag är nog väldigt svettig och snorig" och tänker att det enkelt löses med en dusch, ja då är varmvattnet som bortblåst. Ha Ha Ha. Ett bittert skratt. Jag duschar inte i kallvatten.
Nu ska jag återigen lägga mig och svettas bland de redan svettiga och snoriga lakanen. Som en gosig överraskning till sambon liksom. Haha!
.
I somras var jag också svettig, men det var nog mest för att jag var på ön Mabul söder om Borneo.

I rymden finns inga känslor

Se den. Den bästa svenska film jag någonsin sett. Sorglig, annorlunda, mysig och fantastiskt rolig. Den lyfter fram något inom filmvärlden så ovanligt som Aspergers syndrom.
.
Jag har några vänner som har småsyskon med olika sorters handikapp. Jag vet inte om någon av dem har just Aspergers syndrom, men jag vet att vilka än deras syndrom eller handikapp än må vara, påverkar det familjerna och hela omgivningen mycket. Negativt OCH positivt. Det blir mycket spänningar inom familjen, frustrerade utbrott kan komma lite när som helst från vem som helst i familjen, men det finns, trots svårigheterna, många stunder av helt vanligt svenssonliv. Att umgås med och försöka bli vän med personer som är handikappade på olika sätt ger en större bild av verkligheten, vidgar vyer. Och det borde alla sträva efter...
.
Något man kan önska är bättre förståelse från utomstående personer. Ibland har jag hört vuxna, välutbildade personer utbrista "Men herregud, det är väl bara att låsa in ungen på sitt rum!?", när de sett eller fått höra om olika situationer där mina vänners syskon är inblandade. Men NEJ, så funkar det inte. Tänk på att "den konstiga ungen" är någons barn! Alla älskar sina barn, och jag älskar den här filmen.
Se den. Och tänk efter lite.
Bill Skarsgård

Presens

Att prata om samhället med äldre personer, alltså inte äldre som att de är 30 år, utan snarare de som skulle kunna vara ens farmor och farfar och är 60+, kan vara knepigt. Det har jag upplevt några gånger det senaste halvåret.
.
För några månader sedan satt jag och skrattade och grät om vart annat åt youtube-klippet där Tobias Billström i tre minuter upprepar två eller möjligtvis tre meningar för att undvika att svara på frågan om han uttalat sig negativt om irakiska flyktingar. Jag ropade dit mamma och mormor, som var hemma hos oss då. Vi tittade på klippet tillsammans. När klippet var slut utbrast jag- Visst är det pinsamt? Varför svarar han inte på frågan? (???) Mamma nickande instämmande med mig och vi suckade tillsammans. Mormor å andra sidan hade tolkat klippet helt annorlunda. Hon sade istället- Men vad är det journalisten inte förstår? (???) Han tänker ju inte kommentera!
.
Tänk vilka olika synsätt vi har på personer med makt. Jag antar att det beror på att mormor är uppvuxen under en helt annan tid då man kanske litade mycket mer på ledande personer och informationsflödet bestod av en tidning och en radiokanal samt korta dialoger vid mataffären, medan jag och mamma har vuxit upp flera decennier senare och fått ta del av ett helt annat informationesflöde i form av mängder med tidningar, radiokanaler och framför allt internet. Vi har sett ledare bete sig som idioter, fått flera olika versioner av olika händelser, och dragit våra egna slutsatser efter vad vi själva sett på filmer och i intervjuer, inte alltid varit hänsvisade till en annan persons tolkning i form av en artikel i en tidning från dagen innan.
.
Det finns inga ursäkter att inte vara uppdaterad idag. Vi har verkligen alla möjligheter i världen.
.
(Och min mormor är väldigt klok och en fantastisk människa, jag använde bara det här exemplet för att visa hur världen har förändrats.)
.
En bild från skidsemestern i Åre.

Det var inte igår, eller jo

Att blogga eller att inte blogga det är frågan. Jag tycker på något sätt att det är väldigt nervöst och lite obehagligt, men samtidigt hiskeligt spännande och coolt att skriva ner mina tankar och åsikter om världens alla små och stora ting, och sedan skicka ut det på det oändligt stora hav som internet kan liknas vid. Man har ingen aning om vem som kommer klicka sig hit och se det här. Kanske ens vänner, eller föräldrarna. Kanske chefen. Eller den som kanske är ute efter att skada en. You never know..
.
Jag ska sova på saken.
.
.
Förresten, Värmlands levde fredags upp till sitt rykte om att vara ett köttigt ställe. Vid halv två kunde nämligen jag, mina vänner och alla andra på det nedre dansgolvet beskåda hur en tjej gick ner på- och ja- inför alla, sög av en killes köttiga lem. Alltså vilken grej. Jag förstår verkligen inte hur vare sig han eller hon tänkte. Först skrek vi som var närmast i rakt ut av shock, äckel och antagligen lite förtjusning och avund. Men snart tystnade vi och bara såg på. Som tur var insåg paret efter några snuskiga sekunder det olämpliga i situationen och killen pressade, inför våra stirrande ögon och tappade hakor, skamset in ståndet i brallan igen. Då trodde jag att paret skulle dra sig tillbaka och gå hem för att få det hela överstökat, uppenbarligen var de båda stört kåta, inget fel med det. Men icke. Kort därefter torrknullade de i princip på den lilla bänken. Ingen köttlem svajjade dock i vädret.
.
Så, en liten erotisk nattsaga direkt tagen ur verkligheten på en av Uppsalas nationer.
.
Här är en sång om hur det kan vara att ha snopp.

Att tänka på när man ska sova

En tesked vatten innehåller ungefär tre gånger fler atomer än det antal teskedar vatten som finns i Atlanten.


Ser det som ett tecken

När jag nu äntligen tagit tag i mig själv och börjat plugga till kemitentan så dör miniräknaren. Så. Typiskt.
Och när J åkte till Thailand i förrgår vad hände då ungefär tre timmar senare?
Jo- den nyinköpta trådlösa internetprylen aka routern, slutade fungera.
Så- nu räcker det helt enkelt- jag tänker inte plugga om det inte är ment_to_be.
(Att internetorylen slutade samarbeta ser jag dock mer som att någon vill skydda mig och mitt konto genom att tvinga mig att använda sladd.)

Fryspunktsdepressionskonstanten

Woohooooo! Tröttheten står som spön här i soffan där jag suttit de senaste alldeles för många timmarna. Jag har dock varit iväg och tränat en snabbis, men inte har jag hunnit duscha av mig all den svett som hantlarna pressade fram och mmm, vad mysigt det är! Den stora anledningen till att jag inte har lyckats släpa mig in i duschen är att jag har skrivit en labrapport. Och inte vilken labrapport, utan en labbrapport om
.
fryspunktsdepressionskonstanten.
.
.
Hur tänkte personen som döpte sin konstant till just FRYSPUNKTSDEPRESSIONSkostanten. Andra har ju liksom satt dit sina namn och blivit världskända, typ Planck, Avogadros och ja. Där var mina kunskaper slut. Men ändå. Kan inte släppa faktumet. Fruktansvärt ful och trist konstant. Som dessutom stämmer väldigt bra in på mig just nu: iskalla fötter och allmänt nedstämd.
.
Kan tala om att fryspunktsdepressionskonstanten beräknades till 1,9.

Rapport från Nordpoolen

.
Måste motvilligt erkänna att jag garvade högljutt för en och en halv vecka sedan när jag läste Aftonbladets rubrik "Nu kommer den Arktiska kylan". Nu kryper jag till korset.
Kylan har helt klart slagit ner över Sverige. Det har nog ingen missat vid det här laget. Framförallt inte jag. Igår grät jag bittert halvvägs till skolan för att jag var säker på mina tår ramlat av eller åtminstone svartnat och förlorat sin balansfunktion. Som tur var fick jag tillbaka känseln och smidigheten efter ungefär trettio minuter. Men det var trettio nervösa minuter sittandes på en kemidugga som piskade mig gul och blå. Och nyss tittade jag på termometern och konstaterade att det BARA är tretton minusgrader ute. Vilken tur då att jag sitter inne vid ett nästan rent köksbord i en rutig sparkdräkt och ulliga tofflor.
.
.
Igår, eller om det var i förrgår, eller kanske idag, såg jag ut såhär..
.
.
Ledsen att jag ser så oglad ut, munnen hade helt enkelt frusit fast i cykla-fort-i-snölandet-minen.
MEN; hellre en riktig vinter med snö och kyla än en mörk vinter med konstant regn och tre grader varmt.
.
.
Det är ju trots allt väldigt vackert.

Distraktion

Tänkte börja julstäda  nyss. Men så hittade jag inte fjärrkontrollen till lamporna. Så till alla som funderar på att köra med en cool liten ball fjärrkontroll för att tända och släcka lamporna med istället för den vanliga väggknappen,  bör ta med i beräkningen att man då inte bara måste ha koll på nycklar och plånbok, utan också en liten äcklig fjärre.
.
När jag väl hade hittat fjärrkontrollen och fått ljus i rummet kände jag genast hur jag förvandlades till ett litet hopplöst djur. Typ en kanin (fel- tänk en salamander). Hur ska JAG kunna fixa allt det här? Helt själv?
Högar med halvsmutsiga kläder överallt, soffa som var vit för några veckor sedan men som nu ser ut som om även den cyklat fram och tillbaka till SLU hundra gånger, ett kök som ser ut att ha invaderats av en armé kommunistsnorungar och sedan lämnats i all hast när nyckeln stacks i låset och en balkong som långsamt svämmats över av opantade ölburkar. Ungefär så. Hur ska det gå?
.
Men nu ger jag er den här låten som är bäst just nu och låter er under tiden njuta av pannkakan som jag stekte häromdagen.
.


Lakoniskt

.
En liten sång i snöstormen.

Här sitter jag och tänker

Istället för att skriva mitt referat om vindkraft. Och sen ett referat om fossila bränslen.
.
Det senaste inlägget blev ju lite halvtråkigt. Speciellt den sista meningen. Så jag känner att jag vill revidera mig lite; jag gillar det här programmet. Det är så intressant. Och det är fortsättningen på smip (saminternationella-blabla-räddavärlden), fast lite mer praktiskt. För det går ut på att rädda världen. Med teknik. Jag tänker mig dock inte att just jag ska utveckla tekniken, utan jag ska mer vara ledaren för de som utvecklar tekniken. Och jag ska bli en sjujäklars ledare med piskan i högst hugg och fickorna fulla med morötter. Det krävs nämligen en enorm teknikutveckling om man ska lyckas begränsa jordens temperaturhöjning till max två grader (Good luck..).
.
Förra veckan lyssnade jag på en riktig oljekille som jobbar för en massa oljebolag, och trots att han var kraftigt vinklad till oljans fördel menade han att oljan kommer att räcka i lite mer än 46 år. Lite mer än 46 år- det är ingenting! Och allt vi är beroende av idag är baserat på olja (och annan fossil skit). Tänk- alla kläder som är billiga, i dem är det plast, som är gjord av olja, och alla plastpåsar och plastförpackningar som också är gjorda av olja, asfalt som vi kör bil på med mera... Det största problemet är dock bränsle. Vad ska vi göra när bensin och diesel blir läskigt dyr? Det kommer bli ekonomiskt fritt fall och recessionen som vi nyss upplevde kommer att vara en piss i havet i jämförelse med vad som förmodligen kommer att drabba världen. För övrigt kan jag nämna att vi i Sverige kanske kommer få kalla vintrar framöver, för vi använder ju fjärrvärme för att värma hus och vatten. Och det är ju bra. MEN för nästan alla fjärrvärmeverk gäller att de måste elda extra med just olja när det blir för kallt. Och för kallt är i fjärrvärmeverkens värld - 5 grader.
.
Vi kommer att frysa ihjäl lagom till vår pension. Om inget görs såklart. Och that's why jag ska fixa det här programmet om det så ska innebära badkar med blod, svett och tårar som bara resulterar i treor. Men jag gillar treor.
.
Three is the magic number.

Tuffa tider

Alltså. Jag hinner ingenting.
.
Det låter kanske lite deprimerande men så är också fallet.
.
Ingenting kanske jag borde definiera innan folk drar förhastade slutsatser. Det är ju inte så att jag inte hinner nånting alls. Jag hinner till exempel nästan alltid äta frukost. Och jag hinner också borsta tänderna. Jag hinner också nästan alltid komma till föreläsningen innan de första fem minutrarna passerat. Jag hinner även äta lunch, och jag hinner nästan plugga lite varje kväll. Jag hinner träna två gånger i veckan. Jag hinner dricka alkohol varannan helg och varannan helg hinner jag åka hem på familjemiddag. Men det är typ det.
.
Jag hinner inte med det som är mest relevant. Typ avkoppling och avslappnande häng. Jag hinner inte läsa böcker, jag hinner inte spela, jag hinner inte ta långa promenader, jag hann inte segla innan säsongen var slut och jag hann inte heller plocka svamp. Jag hinner knappt träffa vänner utanför skolan. Konstigast av allt är att jag inte hinner umgås med min pojkvän. Nu menar jag umgås sådär som par bör göra ibland typ, titta på film, laga mat, dricka vin och ha sovmorgon en hel dag. För faktum är att vi är inom tio meters radie från varandra nästan hela tiden, men.. jag saknar kvalité!
.
.
Civilingenjör- det är nästan så att man dör.

RSS 2.0