infernaliskt

Det vankas fest, en kille i klassen, som jag inte känner så bra (men vi hänger i samma gäng), har bjudit in. Men det verkar inte bli så många. Vad jag vet är det han och två eller tre till. Alla med penis. Och så kanske jag och Åsa, en av mina nya tjejkompisar i klassen. Vi pratade i telefon nyss och kom fram till följande: att det är sjukt långt bort till längst-bort-i-Eriksberg där killen med festen bor, att det regnar, att det är is på gatorna som bli hal av regnet, att det är typ en plusgrad, att det är kolsvart ute och att vi båda var lite väl förfriskade förra fredagen och inte är särskilt sugna på alkohol.

Jag själv har konstaterat att min jacka fortfarande är blöt sedan jag cyklade från SLU, att jag har ont i en häl, att jag trivs väldigt bra i mjukisbyxor och att fest med nya klasskompisar sällan genomförs i mjukisbyxor. Och att jag helst av allt vill ha en godispåse och tjejsnack.

Tjejsnack är viktigt. Det är så tomt när kära C och söta Stimp är borta. Verkligen tomt. I vilket fall så finns det tid för tjejsnack ikväll: Johan är iväg och jobbar och kommer hem först på söndag. Jag och Åsa kan kolla på film och måla naglarna i det oändliga. Och framförallt- vi kan välja film själva! I normala fall då det vankas filkväll, är vi ständigt utkonkurrerade, jag och tjejerna. Alltid en massa penismänniskor runtomkring som helst vill se zombiefilmer så att alla utan penis ligger och blundar i en hög på under en filt. När penisarna inte väljer zombiefilmer diskuterar de oftast datorspel, eller smygtävlar om vem som ligger längst fram i skolarbetet, samt försöker skryta om de matematiska bravaderna. På sista tiden har diskussionerna också handlat väldigt mycket om mumintroll. Don't know why.

Lite trött på penisar? Ja.

Blir det korvfest? Troligen inte.

Men de är gulliga ändå penismänniskorna, och roliga, fast på sitt sätt.