I rymden finns inga känslor
Se den. Den bästa svenska film jag någonsin sett. Sorglig, annorlunda, mysig och fantastiskt rolig. Den lyfter fram något inom filmvärlden så ovanligt som Aspergers syndrom.
.
Jag har några vänner som har småsyskon med olika sorters handikapp. Jag vet inte om någon av dem har just Aspergers syndrom, men jag vet att vilka än deras syndrom eller handikapp än må vara, påverkar det familjerna och hela omgivningen mycket. Negativt OCH positivt. Det blir mycket spänningar inom familjen, frustrerade utbrott kan komma lite när som helst från vem som helst i familjen, men det finns, trots svårigheterna, många stunder av helt vanligt svenssonliv. Att umgås med och försöka bli vän med personer som är handikappade på olika sätt ger en större bild av verkligheten, vidgar vyer. Och det borde alla sträva efter...
.
Något man kan önska är bättre förståelse från utomstående personer. Ibland har jag hört vuxna, välutbildade personer utbrista "Men herregud, det är väl bara att låsa in ungen på sitt rum!?", när de sett eller fått höra om olika situationer där mina vänners syskon är inblandade. Men NEJ, så funkar det inte. Tänk på att "den konstiga ungen" är någons barn! Alla älskar sina barn, och jag älskar den här filmen.
Se den. Och tänk efter lite.
Bill Skarsgård
Kommentarer
Trackback
