infernaliskt

Scary shit. Tänk om jag har fastnat i en dag så som man har sett i en del filmer. Att det är nåt jag måste uträtta för att komma vidare i tiden. Hoppas inte (med största sannolikhet inte). Det vore tråkigt om jag missade piratkryssningen.

Kan förresten tipsa om en helgalen film: Scott Pilgrim vs the World. Den handlar om en kille som blir kär i en tjej och hamnar i ett tv-spel där han måste besegra en massa expojkvänner till tjejen.

Men det blir inga bilder för sladdfanskapet är borta.

Men det var helt okej, rent av trevligt. Vi drack vin, rullade egen sushi och diskuterade Fritzl.

Klockan ringde som vanligt vid sju. Och precis som vanligt satte Johan på snoozeprylen. Och som allt för många gånger tidigare funkade inte snoozefunktionen. Klockan 0739, ca fem minuter innan beräknad avgång mot lantisuniversitetet SLU(/helvetet vid världens ände), vaknade jag och insåg faktum. Jag skulle inte hinna äta frukost, vilket är bland det värsta som kan hända i mitt liv.  Egentligen borde jag ha stannat kvar under täcket, för jag sov nog minst halva kemiföreläsningen. Halva innebar idag två timmar.

Senare under dagen repade jag lite mod, och på vägen hem från en bra föreläsning i envariabelanalys med en bra liten tant till lärare, kände jag mig riktigt nöjd. Tills jag var 15 meter från trappuppgången.

Det är nämligen så att man kan svänga upp på trottoaren ungefär 10 meter innan man är framme vid dörren, och det är himla bra tycker jag, för då slipper man, när det väl är dags att svänga in bakom häcken, att stanna på bilvägen och sedan lyfta cykeln över den mycket höga trottoarkanten. Alltså, som vanligt svängde jag upp på trottoaren och möter strax en flicka på kanske elva år. Hon är helt klart en kaxig liten skitunge och försöker läxa upp mig och säger:

- Det gäller att man cyklar på marken. Med eftertryck. Samtidigt knyckte hon på nacken och såg allmänt elvaårsmallig ut.

Jag blev så himla irriterad! Och som den vuxna person jag är skrek jag tillbaka att "vi bor faktiskt här och kanske ska svänga in till oss!".

Hur tänkte hon egentligen. Vad är hennes definition av mark? Ungar borde lära sig mer om ord.

Om det nu vore så simpelt. Och ett halvbittert skratt på det: Hehe. He.

Den här bloggen kom till världen alldeles nyss av flera anledningar..

1. För en gångs skull har jag inte något viktigt att göra (det vill säga om jag bortser från all disk, tvätt och oreda som närmar sig K2 i svårbestiglighet (förklaring- tentaperiod nyss avslutad)).

2. För att mina bästa vänner befinner sig på fel sida av Atlanten, och att det är mycket som händer i det så att säga vardagliga livet som är intressant och roligt, men som man sällan kommer ihåg när man väl får tillfälle att skypea.

3. För att jag har börjat plugga på universitetet på riktigt nu och det innebär en massa knasiga och nya händelser och företeelser som bara måste ventileras i bloggosfären. Och på det här universitetsprogrammet som jag valt drillas man inte riktigt i min typ av tecken- bokstäver, utan de andra tecknena- siffrorna. Jag gillar egentligen bokstäverna mer, och jag saknar dem, så here I go!