infernaliskt

Klockan ringde som vanligt vid sju. Och precis som vanligt satte Johan på snoozeprylen. Och som allt för många gånger tidigare funkade inte snoozefunktionen. Klockan 0739, ca fem minuter innan beräknad avgång mot lantisuniversitetet SLU(/helvetet vid världens ände), vaknade jag och insåg faktum. Jag skulle inte hinna äta frukost, vilket är bland det värsta som kan hända i mitt liv.  Egentligen borde jag ha stannat kvar under täcket, för jag sov nog minst halva kemiföreläsningen. Halva innebar idag två timmar.

Senare under dagen repade jag lite mod, och på vägen hem från en bra föreläsning i envariabelanalys med en bra liten tant till lärare, kände jag mig riktigt nöjd. Tills jag var 15 meter från trappuppgången.

Det är nämligen så att man kan svänga upp på trottoaren ungefär 10 meter innan man är framme vid dörren, och det är himla bra tycker jag, för då slipper man, när det väl är dags att svänga in bakom häcken, att stanna på bilvägen och sedan lyfta cykeln över den mycket höga trottoarkanten. Alltså, som vanligt svängde jag upp på trottoaren och möter strax en flicka på kanske elva år. Hon är helt klart en kaxig liten skitunge och försöker läxa upp mig och säger:

- Det gäller att man cyklar på marken. Med eftertryck. Samtidigt knyckte hon på nacken och såg allmänt elvaårsmallig ut.

Jag blev så himla irriterad! Och som den vuxna person jag är skrek jag tillbaka att "vi bor faktiskt här och kanske ska svänga in till oss!".

Hur tänkte hon egentligen. Vad är hennes definition av mark? Ungar borde lära sig mer om ord.